känns som att jag åter igen svävar ovan marken, fötterna får inget fäste och jag vet inte vad jag ska göra. fick ett samtal från en förlorad vän i fredags och nu vet jag ingenting längre.. men varför skulle mitt liv egentligen pausa för att jag saka vänta på dig? varför gör jag såhär mot mig själv? jag har trott att jag gått vidare men bara ljudet av din röst har ändrat allt. fan med! nu måste jag alltså välja igen. vågar jag chansa? ska jag fortsätta med det jag påbörjat nu, utan dig? äh fan jag vet inte längre. inte bra.