du betyder så jävla mycket mer än du tror, du lyser upp min dag, du tror på att jag kan vara jag och all sån shit.. Men ändå, jag tror inte jag förstod då vad jag vet nu, jag såg liksom inte omtanken bakom allt du gjorde. Visst, endel saker gör mej så jävla pissed nu när jag tänker på de, hur kan en 18 år gammal männsika behandla någon annan med så lite respekt och värdighet? Det var jag inte.. Eller jo det gör jag ju egentligen, men jag vill inte veta. Du har gått egenom en massa grejer nu, sen "ditt nyår", ännu mer sen "mitt nyår" men vafan, det finns ingen som du, jag behöver dej som fan och jag hoppas att du snart börjar prata med mej igen, det är tomt utan dig. Jag har en massa saker att berätta för dej, du vet, såna roliga saker och jag vet (M har berättat) att du sitter och nördar min blogg, så om du nu gör det så hoppas jag att du orkar läsa hela inlägget.. Haha, jag kommer förmodligen ta bort det snart igen, men jag vill ändå att du ska veta att jag älskar dej, och saknar dej som fan. Men så länge du inte tar tag i ditt liv och lägger av, vill jag inte träffa dig, inte ens tänka på dej. Det är inte lätt, inte lätt alls, men det går, efter mycket om och men så går det. Även om jag inte vill.