om världen bara visste hur jag känner. Allt som spritter i kroppen på mig och som bara vill ut ut ut! Shit, folket, har jag någonsin känt såhär innan? Njae, skulle inte tro det. I alla fall inte såhär random en tisdag, 4 dagar från JULAFTON.. Aaaah, det är så jag bara vill skrika, jag vill skrika och slå, få ut alla känslorna. Min bägare svämmar över och det känns kan jag meddela. En känsla här, en där, en tredje och en fjärde, en femte och fan nog den sjätte med. Shit, jag finner inga ord. Nae nae, inte alls.. allt känns nytt och spännande, samtidigt som det självklart finns en viss oro, allt som är nytt och spontat väcker en liten djävul i mig, bra va? Njae, men jag vet inte. Verkligen .. "inte".. Asså herre min skapare nu ploppar jag snart av stolen(!!!!!!), och när jag ligger där på golvet, avploppad och helt slut.. Ja då så ploppar mitt liv också av stolen och lägger sig till rätta tätt jämte mej och börjar prata. Prata på du, Livet, det var längesen. Nahe, nu ska jag gå och duscha bort min äckliga IBS/BUMIGRÄN/MENSVERK som dödar min mage, och mej med. Sen ska jag fortsätta känna alla känslor på samma gång. Ja jävlar du, det ska jag. ALLIHOPA. BARA KOM NI! KOM SOM NI ÄR. HÄRLIGA KÄNSLOR. För er som undrar, så ska jag fortsätta vara LYCKLIGASTE TJEJEN I STAN. så det så. jag vet inte, men jag TROR att dessa bilderna kan vara en anledning till mitt väldigt uppiggande humör. Eller vad säger ni?