Att gå i kyrkan och lyssna på en lång predikan är kanske inte världens roligaste, men i kyrkan kan jag tänka på allt som jag aldrig annars tänker så mycket på. Tex. morfar, mitt liv, hur jag är i andras ögon, ja jag får mig en takeställare. I kyrkan.

Jag älskar fina psalmer. Finns det något bättre? Att en varm sommar dag gå till Medevi Kyrkan, den vita fina, svala som alltid finns där och bara sitta, för sig själv, i en bänk med ryggen mot väggen och fötterna rakt ut lagda till rätta på sitsen för bästa komfort och läsa. Ta en psalmbok och läsa. Att kolla på texterna och försöka nynna fram mellodin. Åå, att gå på en morgonbön, sjunga något fint, kanske inte med så många andra, men ja i alla fall.

Eller varför inte, leda morgonböns allsången? ja, det är inte illa.

Men jag är inte troende. Faktiskt inte. Eller kanske lite ändå? Jag tackar Gud för att han ger mig alla fina dagar på jorden, men vet att han inte skapade den. Och varför ska det vara just en Han? Gud kan väl lika gärna vara kvinna? om det nu finns en Gud vill säga.

Jag har inte läst bibeln, och kommer inte ihåg ett smack från konfan, men vad gör det?

Kyrkor är fina, dom är så fridfulla på något sätt. Man kommer dit, sätter sig i bänken och bara är. Även om det inte händer så ofta. Men ändå. Att ta med sig en psalmbok, leta upp en fin text och drömma sig bort.

Ja det är härligt. Även för en som inte tror på Gud. De allra flesta texter i psalmboken kan rellatera till så mycket mer än Gud.

Det var det jag ville säga. Att jag inte är kristen, men ändå tycker om mycket som förknippas med "kristendomen".

Yes, så är det.

-