Känner nog att jag skulle kunna få bättre, men man måste kämpa, och orkar jag det? Nae, inte i nuläget. Och varför är det mitt ansvar och ingen annans? Det finns alltså inga killar eller tjejer som kan ringa mig och säga att dom är hos mig om 5 för en chill dag för 2 vänner i soffan? Det måste va jag som bönar och ber andra? 
MEN. När någon väl frågar, vad gör jag? Säger nej. För att jag är rädd. Rädd att inte räcka till , inte passa in, inte vara den ni tror. Fan hörrni, nu är det jävlar inte långt kvar. Tänk om någon, någon gång kunde fråga hur jag mår och verkligen bry sig om vad jag svarar.. Det finns inte mycket att tycka om, jag vet, men det känns ändå som att något saknas. Jag vet inte. Det kanske inte finns något kvar alls av den riktigta Linnea? inget att älska.

nae, nu ska jag tillbringa en stund på träningscykeln istället..

-