jag kommer fortfarande drömma om den framtid vi aldrig fick

Minns du tiden när du var liten? Då skitsnack inte fanns. Kärlek var en puss på kinden. Höjden av smärta var när din barbie tappade benet eller när bilens hjul försvann. Värsta gråten var när du trillade och skrapa knäet. Största rädslan var monstret under sängen.
Nu finns nästan bara skitsnack, kärlek förändras till en stor lek. Smärta är när du skär dig själv i handleden. Värsta gråten är när den du älskar över allt annat sårar dig. Största rädslan är att förlora någon du älskar och aldrig få tillbaka den personen igen

-

snodde texten här ovanför från en kompis facebook sida, rätt klockren ändå.. Idag är en hyfsat bra dag, medicinen hjälper! Det känns så jävla bra att ÄNTLIGEN få må hyfsat igen! Har fan inte haft en såhär bra dag sen den 25/2, ja det är väl typ en månad snart va? Och då ska ni veta att läget fortfarande är jävligt kritiskt, skört och ömtåligt. Shit, varje dag är en balansgång på en lina över ett hav av nåt vasst och livsfarligt, eller ja, frätande syra eller vadfan som helst. Ett enda litet snedsteg och jag är körd, så känns det. Imorgon ska jag till skolan igen, har knappt repat mig sen sist, men jag måste! Känns i alla fall bra att jag nu i alla fall håller vikten där den ska va! Lovely! Hörrni, nu ska jag sluta skriva ledsna texter om hur glad jag är. Jag ska nämligen spela fiol för att fira att jag har skrivit klart en låt jag hållit på med sen INNAN JUL. shit pommes tänker ni, ja fy fan svarar jag! Puss hej.