Halva jag är död. Jag förlorade mig själv på bråkdelen av en sekund. Idag är det exakt 4 månader sedan jag bestämde mig för att jag skulle lägga ner. Lägga ner allt, bokstavligen. Sen gick allt så snabbt, jag planerade i tysthet det som skulle bli min död. Efter noga planering bestämde jag mig för att skita i det, planerna blev liksom oåtkomliga. Orealistiska. Så min spontanitet ledde mig resten av vägen. Allt jag gjorde den dagen var på impuls. Inget blev som jag tänkt mig. Det blev inget hopp, det blev 2 veckor på sjukhus istället. Jag skäms, ingen "normal" människa skulle ens komma på tanken, vem fan skulle det liksom? Och jag av alla människor, nej, inte ska väl jag? Jag mår väl inte dåligt? Jo uppenbarligen. Den 27/2 2012 skrev jag en lapp som jag trodde skulle bli min sista.  Den 27/2 skulle jag lägga ner för gott. Den 27/2 skulle mitt liv ta slut.