Min värld är vänd upp och ned. Allt jag en gång trodde på är allt jag nu ifrågasätter. Glömska byts mot sorg, som sakterligen byts mot glömska igen. Sorgen har på något sätt tagit över en stor del av mitt liv. Jag har på så kort tid mist så mycket jag så länge hållt kärt. Sist, men absolut inte minst, älskade gamlafarmor. Att orka le är styrkans pik, men vem pratar om styrkan i att gråta? Jag vet inte. Men idag ska jag gråta. Idag gråter jag. Och just nu.. kan jag inte sluta.