Jag tänkte först skriva ett inlägg om hur pass lycklig jag är trots min ångest över min vikt men jag tror jag skiter i det för det blir bara jobbigare då haha.. Nu är det faktiskt så att jag en tid varit helt frisk, vilket vill säga att jag inte haft några psykiska problem, inte haft ångest och min ätstörning har varit som bortblåst. Nu är det väl inte så i alla fall men jag mår ändå rätt bra.. Att äta är för mig ett måste men inget jag skulle göra om jag inte blivit tvingad. Äh nu blev det ju mycket om hur jag mår ändå. Haha skit i det. Vi hörs!