Känner mig så jävla konstig inombords. Alla känslor liksom svallar över. Ena stunden lycklig, nästa ledsen så in i..... Jag antar att detta är pga. Medicinbytet jag genomgår just nu men det är jobbigt ändå. Tänk er själva- att vara på långt avstånd från sina känslor i 3-4 år till att nu vara i direkt kontakt med dem. Läskigt. Nu menar jag inte att jag inte kännt någonting alls på 3-4 år men mina mediciner har dänpat alla känslor, men såklart har det funnits både dagar då jag mått dåligt o h dagar som jag mått bra - trotts medicin. Men nu, när nästan all medicin ska bort, så är jag sjukt rädd, eller ja, kanske inte rädd men jag är på min vakt liksom.. Nae, jag saknar inte den personen jag varit de gångna åren alls faktiskt. Det är en ny linnea som skriver nu. En lycklig och förhoppningsfull tjej. Puss och kram