tre år på så kort tid


2012

2013
2014
 
Ja men lite skillnad är det i alla fall. På nåt konstigt sätt känner jag att jag inte har förändrats så mycket men ändå en hel del. Konstig känsla som inte riktigt går att sätta ord på. Jag har i alla fall lärt mig att kämpa. Fy fan vad jag har kämpat de sista åren. Det märks på mig hur bra jag mår nu. Verkligen. Även om jag har mycket ångestproblematik kvar så är det mesta över. Jag har till och med börjat trappa ut mediciner! Kan knappt fatta det själv. I höstas höjdes medicinerna i samband med att jag blev inlagd och nu, ja nu, ska dom bort allihop om allt går enligt planerna. Och det hoppas jag verkligen att det gör. Skulle va så jävla skönt! Men ändå. Känns bra att ta medicinerna för jag känner ju att de till viss del hjälper mig. Det får vara värt väntan. Ja, så är det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0