Även fast jag vet att jag inte behöver vara orolig att förlora de som står mig närmast, gör jag det. Även fast jag vet att de få vänner jag har finns där i vått och torrt, oroar jag mig ändå för att bli ensam kvar. Även fast jag alltid kunnat ta till musik, är jag rädd att musiken inte längre hjälper. Även fast jag inte borde ha ångest, kan jag inte hjälpa att jag har det. Även fast jag vet att mina närmaste älskar mig, har jag svårt att inse att så är fallet. Även fast jag borde hjälpa mig själv, känns det som att jag tar 1 steg fram och 2 bak. Även fast jag inte borde oroa mig, gör jag det ändå. Även fast det bara är en låt får det mig att tänka - ingen vill veta var jag köpt min tröja... Även fast jag har lovat mig själv att göra nåt åt min situation, känns det omöjligt att göra nåt där jag är just nu. Även fast jag inte borde skriva detta, så gör jag det.