Idag kom dagen då mitt hjärta äntligen kom överens med sina föräldrar igen. Känner mig så lycklig för hans skull. Inte för att jag inte vill ha honom här utan för att han kan va här av rätt/bättre anledning. Jag känner mig verkligen stolt över att det gick att lösa för dem. Jag är så glad för deras skull. Men Alexander, denna veckan med dig har varit den bästa veckan på LÄNGE! (även om det var av fel anledning du bodde här hos mig så tyckte jag det var så skönt att få träffa dig varje dag, att kunna prata med dig och att veta att du och jag kan bo under samma tak gör mig så lycklig). Imorgon ska han bjuda mig på middag hemma hos honom och på lördag är det redan 6 månader sen vi blev vi. Så himla snabbt tiden har gått. Sinnes ju! Jaha. I alla fall. Nu ska jag röra mig. Puss!