Såhär glad är jag över att få komma hem från sjukhuset! Känns fantastiskt skönt att inte längre vara inlåst i ett rum med ett fönster med konstant nerdragen persienn. Känns faktiskt skönt ibland dock att alltid ha någon att prata med. Bara att trycka på en knapp så får man allt man vill ha serverat på silverfat. Det är rätt skönt. Men igen. Man är inlåst och man känner sig inte alls så fri som man gör hemma. Det tror jag inte man märker förren man varit inlagd på något ställe över huvudtaget, inte bara inom psykiatrin liksom. Men men. Nu ska jag lyssna på en låt som jag ska spela i orkestern som jag inte kan, sen ska jag träffa min fina pojkvän <3 Han som förövrigt är den enda som lyckats få mig på fötterna igen. Så jävla bra kille den där! Puss och kram