Sitter och väntar på att någon ska komma hem så att jag slipper sitta ensam.. Börjar faktiskt inse att jag inte funkar själv. Jag behöver folk runt omkring mig nästan hela tiden. Visst är det skönt att va själv en stund men precis som jag misstänkte i somras när jag skulle va "själv" i medevi flera veckor så fixar jag inte ett ensamliv.. Jag behöver ha mina nära och kära nära mig liksom. 

 

Nu ska jag fortsätta lyssna på fin musik sen ska jag förhoppningsvis ha sällskap här hemma och då gör jag förmodligen nåt annat. jaja. Vi hörs! Puss och kram