Viktiga tankar

Jag förstår mig inte på tjejer och killar som ska hålla på och "mobba" andra via nätet.. Till och med jag får kommentarer som inte alls är trevliga, men självklart anonyma.. Jag valde en gång att lägga ut bilder på mig i bikini från i somras och det jag fick tillbaka var "Jävla fetto", "Sluta visa mer än ditt ansikte, vi vill inte se mer!" "Fy fan för dig", "det var den fulaste kroppen jag sett!" osv. Hur jävla kul är det? 

 

Jag fattar liksom inte grejen med att trycka ner någon  via internet. Är det nån som kan förklara? Är man för feg för att säga det i verkliga livet då man vet vem det är som säger det? Är man avundsjuk? Är man så jävla omogen? Är man rädd att personen, vars bilder man kommenterar, ska må bra? Tycker man det är kul att se folk må dåligt pga. något man har gjort? Hjälp mig förstå vad grejen är!?

 

Jag är en tjej på 19 år. Bor i en liten stad i blekinge. Har en liten blogg för nära och kära att läsa om de vill och orkar. Jag går fortfarande på gymnasiet (fast jag tog studenten) och läser upp vissa ämnen. Jag har två bröder som är underbara. Jag har mamma och pappa som även dom är underbara. Jag har tre katter varav en är bara min. Jag har en pojkvän/bästavän som är helt underbar. Jag trivs med livet för en gångs skull och jag unnar mig själv  det jag vill ha. Jag har fyra tatueringar som jag visat här innan och jag är mer än stolt över dem. Men så kommer man till det där andra. 

 

Jag har mått psykiskt dåligt sen jag gick i 9an. Under början av gymnasiet fick jag kontakt med bup. Inte långt efter att den kontakten började försökte jag ta mitt liv. Det resulterade i att jag blev inlagd på Kastanjevillan i Karlskrona (BUPs slutenverksamhet). Efter det har mitt liv varit ett rent helvete. Tyvärr. Jag har åkt in och ut på vuxenpsyk sen förra sommaren och nu har jag slagit rekord i att INTE vara inlagd! Och gud va jag är stolt över mig själv för att jag inte behöver va det. Det är nämnligen inte alls kul. Oftast så låg jag på mitt rum och räknade hålen i taket, räknade bilar som körde förbi, räknade antal gånger personalen kom in och så vidare. Jag hade inget liv. 

 

Mitt liv har under två år varit att åka in och ut på piva och 21an. (piva = psykiatrisk intensivvårdsavdelning, 21an=vuxenpsykiatrisk vårdavdelning)

 

Och sen...?

 

Jag har en blogg där jag får kanske 4-5 kommentarer om dagen. Inte så mycket kanske, men dock! 99 gånger av 100 är det jävligt elaka kommentarer som jag tar bort utan att ens läsa igenom dom. Jag har absolut ingen stor blogg, och just därför känns det så underligt med dessa kommentarer. 

 

I början, ja då mådde jag dåligt som fasen av alla kommentarer om att jag var tjock, ful, äcklig, otrevlig, motbjudande, fet, dålig på allt jag tog mig an, för konstig för att förstå, läskig för min psykiska sjukdom (som ingen som bara läser min blogg vet vad den egentligen handlar om), dum i huvudet, feg,knäpp, störd, ja behöver jag verkligen göra listan längre?

Vad är grejen? Jag fattar inte. Snälla berätta! Varför skriver man så? 

 

 

Om det är någon som är feg, dum i huvudet, knäpp och störd så är det väl dem som kommenterar min blogg. eller? har jag fel? Om det är någon som är osäker på sig själv är det väl personen som måste trycka ner andra via internet? Eller? Jag slår vad som att nästan alla var större än mig när jag var som smalast. Jag var inte alls tjock, som dom sa. Jag var underviktig och undernärd. Jag var inte alls feg, för jag skrev öppet på internet om min sjukdom. Jag vågade berätta det jag inte kunde hitta hos någon annan bloggare, jag vågade skriva att jag inte mådde bra. Är det fegt? Är man tjock, ful och äcklig för att man skriver sanningen om hur det är och visar bilder på hur man ser ut? Va? 

 

Men nu då? Vad hände sen? 

 

Jag har lärt mig en sak. En viktig sak. De som kommenterar sådana saker anonymt är de fegaste jävlarna på denna jord. Jag förstår mig inte på er, men nåt måste ni ju få ut av att trycka ner andra? Vet ni vad folk som er kallas? MOBBARE. Sådär. Då var det ordet med i texten. 

 

För mig som 19åring känns det bra. Bra att jag kan stå emot nu. Bra att jag kan radera de kommentarerna från min lista och spara de bra. Det känns bra att jag äntligen kan se att nae, jag är nog inte ful och motbjudande för att jag lägger upp en bild där jag är osminkad. Det känns bra att jag äntligen kan låta negativa kommentarer rinna av mig, som vatten på en svan ungefär. 

 

Men. Jag kan inte ljuga. Visst fastnar det lite när man får kommentarer dagligen om hur ful man är. Visst är det så att en negativ kommentar kan få mig att må dåligt hela dagen medan en positiv kommentar bara får mig att må bra när jag läser/hör den. Men är det inte så för alla? Det är liksom lättare att ta in det negativa, speciellt om man själv är så osäker på sig själv som jag just nu är. 

 

Men tjejer (och killar). Vi är vackra. Vi är starka. Vi är fina och inte alls dumma i huvudet. Vi är duktiga. Vi är snygga och vi är bra. 

 

Att finna styrkan är inte alltid det lättaste, tro mig, jag vet. Men när man väl kommer dit. När man kan skaka av sig kommentarer som dessa fast man får dom dagligen, har man inte kommit jävligt långt då? Jag tycker det. 

 

Vi är starkare än de som skriver sån skit. Vi är bättre än de som inte vågar sätta sitt namn på kommentarsfältet. Vi är snyggare än de som påstår att vi är fula som skit. Vi är ärligare än de som säger att vi ljuger. 

 

Jag är stark. vad jag intalar mig själv varje morgon när jag vaknar. Jag ÄR stark. 

 

Man måste kämpa för att nå toppen. Vi får kämpa olika mycket för att nå dit, men alla måste kämpa på något sätt. 

 

Vi är vackra. Vi är starka. Vi är duktiga. Vi är bra. Vi är "normala". Vi är fina. Vi är vackra.

 

Såhär spinkiga armar hade jag när jag ville gå ner mer i vikt på grund av att jag aldrig var vacker nog för de som kommenterade min blogg)

 

såhär "tjock" var jag i somras. Fast jag då blev kallad "äckligt fetto" och fick kommentarer om att "det räcker att se bilden för att spy"

 

Såhär smal var jag när folk fortfarande kallade mig för fetto..

 

(Såhär tjock (som på bilden längst till höger.. bilderna är tagna med en veckas mellanrum) var det jag var när jag blev kallad fetto så fort jag la upp en bild på min kropp. Håller ni med?)

Jag just nu. Starkare än jag varit på 5 år och lyckligare än någonsin. Men helt frisk? Nae, jag har en bit kvar. Även om den biten bara är upploppet av alla mina varv på banan.

 

Hej! Vilken fin blogg du har! Skulle bli så sjukt glad om du kollade och kanske till och med kommenterade lite på min också? :)<3

Hej!
Jag måste bara säga att den texten du precis skrev var jävligt starkt skriven, hur coolt som helst! Så himla bra gjort. Stå på dig, för denna texten bevisar bara något som du antagligen redan vet - du är stark!

Bland det bästa och ärligaste jag läst (därför har jag nu läst två gånger haha), beundrar sånna som du. Känner med dig i varje ord.

Allt kommer bara bli bättre nu!

Fortsätt att stå på dig! Du är stark och modig! :) allt kan bara bli så mycket bättre! :)

Något jag har lärt mig under mina 20 år på jorden är att avundsjuka människor vill trycka ner och skada. De mår bättre av att se andra lida. Om det är något som du är, så är det stark och vacker som klarar av att ta dig tillbaka. Finns så många som lider av psykisk ohälsa som inte vågar berätta det då de är rädda för folks tankar. Tycker att alla som läser bloggar borde försöka skriva en snäll sak åtminstone en gång i veckan för bara då kan man få alla elaka att förstå att det de tycker är fel. Fortsätt kämpa! Det kommer jag göra! :)

Fattar du inte att det är för att du är en idiot som inte förtjänar bättre som du får såna kommentarer!? Pucko.

vad stark du är linnea , hade ingen aning vad du gått igenom. STARK är du och vacker också. skit i alla anonyma omogna jävlar som gör såhär, fy vad pinsamt att de kan göra så.